Efter en intensiv vår i skolan har jag äntligen fått tillbaka mitt flyt i träningen. Jag är van vid att vara på gymmet minst 5-6 dagar i veckan. Det är där jag får ha min tid, inga andra tankar i huvudet, släppa alla måsten, all planering vad jag behöver eller ska göra. Gå in, kickas av endorfinerna och gå därifrån som en ny människa. 
Men det har inte alltid varit som det är idag, det har varit en lång väg tills vart jag är idag.... 
 
Att träna har alltid funnits med genom min uppväxt men att träna på gym som jag gör nu kom först för 4 år sen. Det var efter en sommar med sena kvällar, minimalt med träning, lite för mycket skräpmat och att jag inte längre kände igen min kropp som jag och min kusin bestämde oss för att få tillbaka våra träningsrutiner igen och ta oss i en form vi gillade. Jag läste på om det mesta och satte upp min egen diet och träning, jag tog hjälp av olika coacher för att utvecklas mer och lära mig nya saker.
 
Men efter många års slit med endast ett fokus: lyfta tungt med låg kroppskännedom och kass teknik drog jag på mig broskskada bakom patella, (knäskålen). Skadan rubbade hela min värld då rehabiliteringen och begränsningarna blev mycket mer påtagliga än jag trott.
 
Jag hade länge identifierat mig med träningen, att träna hårt och lyfta tungt - det var Unni! Vilket ledde till att när jag inte längre kunde köra tunga knäböj, marklyft eller träna hårt över huvudtaget så tappade jag all träningsmotivation. Kollar jag tillbaka nu i efterhand skulle jag kalla det identitetskris. Och efter en höst med rehabilitering för mitt knä som påverkade min självbild, kom ryggproblemen som brev på posten och jag drabbades av totalt 3 ryggskott på rad. 
 
Första och andra gången klagade jag i min tystnad och tyckte synd om mig själv, men när jag drabbades av mitt 3e hade jag ledsnat så mycket på att höra min röst tycka synd om mig själv. Nej, jag kunde inte träna som förut obviously, då får man ju träna nytt och annorlunda? Något är det jag missat, så det var vad jag gjorde. Jag ryckte tag i ett objektivt teknikproffs på Gymmet Stockholm, svalde stoltheten och satte stången på ryggen utan en enda viktplatta och bad han lära mig allt på nytt. Jag läste på om ryggproblematik både hemma och i skolan och började förstå sammankopplingen av biologiska, psykologiska och sociala faktorer och vilken påverkan de tilsammans har på hälsa och ryggproblematik. Detta ändrade hela mitt förhållningssätt till mig själv, min träning och dess samspel. Jag tog hjälp av en terapeut för att lära mig mer om hur jag fungerar och få strategier till min vardag. För det fysiologiska; började jag rörelseträna varje dag och varje pass, jag la om min träning till otroligt mycket fokus på teknik, kontakt samt bålstabiliseringsträning.
Mars 2016 hade jag mitt sista ryggskott och nu är jag starkare än någonsin. 
 
 

 
 
Biopsykosociala Modellen, George L. Engel 
 
Genom denna intensiva resa under dessa år har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv men även ökat min kunskap både genom min utbildning men även genom att jag alltid varit nyfiken på att lära mig mer. Jag har blivit coachad av 3 olika personer med spetskompetens inom 3 olika områden för att suga åt mig så mycket som möjligt och göra min egen version att bepröva. 
 
Nu står jag här och stampar i suktan av ny utveckling och har begett mig helt utanför min comfort zone. Jag bestämde mig idag för att ta hjälp av en tjej för att testa ett, vad jag tror, helt nytt träningsupplägg för mig. Jag länge varit inne på att testa för att lära mig mer och se vad ett nytt typ av upplägg kan göra för mig men aldrig tagit tag i det. 
Hon är nu nyinflyttad i Stockholm och jag har längre inga ursäkter - vi får se vart detta tar mig😉
 
För tränings- och tekniktips följ min Youtube-kanal: 
https://www.youtube.com/channel/UCCIZWiUdQIn9kUWdHv4O5ag
 
Det ligger nu uppe instruktionsvideo till marklyft samt bålstabilitetsövningar! 
Kommentera eller maila gärna om ni har någon fråga eller önskar specifika videos ❤️
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress